Blick » Skapar bilder av ideér!

Svalbard – Äntligen (del 2: Ombord på m/s Nordstjernen)

En av sista kvällarna i Longyearbyen. Promenad från flygfältet och in till stan. Utanför ”safe zone” för isbjörnar men ja, det gick ju bra (trafikerad väg). Klockan är närmare midnatt då de här bilderna togs – solen går aldrig ner den här tiden på året men ligger väldigt långt och kastar långa skuggor över landskapet.

PIN

PIN

Vad menar norrmännen! Tomten kommer från Finland och därmed basta.

PINPIN

PIN

Innan vi hoppade på m/s Nordstjernen tog vi en tur med ribbåt i Adventfjorden – vi tog oss också till Tempelfjorden men det blåste för mycket så vi var tvungna att vända. Vi hann ändå plåta lite fåglar och landskap.

Här har jag fyra lager kläder PLUS värmedräkt på mej. Herregud! Skulle jag ha trillat någonstans skulle jag enbart kunna sprattla lite och inte komma upp. Men. Jag trillade inte.

PIN

PIN

PINPIN

Inne i Adventfjorden såg vi en flock med Belugaval – en alldeles vit val. Den vuxna hanen kan bli upp till sex meter lång. En nyfödd unge väger i genomsnitt 66 kilo! Det var nog mer spännande att se valen dyka och komma upp för att hämta luft med jämna mellanrum än vad fotografierna visar.

PINPIN

Norsk hytte. Idag är det förbjudet att bygga på Svalbard (förutom bosättningarna) så dessa stugor kan kosta flera hundra tusen euro!

PIN

Sen efter några dagar i Longyearbyen började äventyret ombord på m/s Nordstjernen som är en del av Hurtigruten! Spännande att stiga ombord med gud-vet-hur-många nationaliteter. Liten men mysig hytt där jag drog nitlott och hamnade i överslafen vilket gick överraskande bra 🙂 !

Första anhalten var ryska Barentsburg, en rysk bosättning med cirka 500 människor och med kolgruvdrift ännu idag. Det går sådär däremot rent affärsmässigt, 30% av det man bryter så använder man upp själv på stället.

Det första man möter i Barentsburg är en katt som heter Geisha som är registrerad som polarräv…Snurrigt? Katter är förbjudna på Svalbard och sysselmannen (högsta hönset på Svalbard) beslöt sej ändå för att acceptera Geisha som är en stor personlighet och då löste man det på det sättet att han finns registrerad som polarräv. Jag vet att kattor har integritet men det här var integriteten personifierad. Alltså – bilden: Rysk polarräv i Norge, hen heter Geisha!

PIN

Längs huvudgatan i Barentsburg. Den enda gatan för den delen.

PINPIN

De ryska guiderna berättade om livet i Barentsburg, om att bryta kol, arbetsmiljön, skiftesarbetet och också om de hemska olyckor som skett. ”Pay respect to those 60 men who are down below us mining coal right now”.

PIN

De boende som inte jobbar i gruvan sysslar med ett och annat men bland annat har man en rysk show man bjuder turisterna på. Mitt i allt fick man höra Kalinka, Kalinka, Kalinka…

PIN

Men fatta jublet i publiken då de mitt i allt rev av Bon Jovis ”livin on prayer” på ryska! Vilken succé!

PIN

Hela ensemblen. Det märktes att de hade roligt under uppträdandet och uttrycket ”Man har så roligt man gör sej” kunde inte ha passat bättre på dessa artister i Barentsburg! De ryska människor jag träffade på och pratade med hade en skön ironi till sitt land och nationalitet. Vet inte om det är talande för det ryska folket överlag men alla jag mötte i Svalbard var hur sköna typer som helst.

PIN

PIN

Efter två timmar i Barentsburg var det dags att gå ombord på vårt fartyg igen, ut ur isfjorden och vidare norrut längs Prins Karls Forlund. Vi åkte hela natten och sov gott trots att det gungade och lät som om vår hytt var just ovanför maskinrummet.

Dag två började i Magdalenafjorden – här har man jagat grönlandsval i många hundra år med början på 1600-talet. Guiderna gick som vanligt först i land med gevär och kollade att inga isbjörnar var i sikte.

 

PIN

PIN

Sedan följde vi efter i ribbåtar och delades upp i grupper med varsin guide. Här berättar Kristin att här kokades valspäck förr. Valspäcket var också det enda man tog till vara från valarna.

PIN

En lite tärnunge – mamman dök rätt aggressivt mot oss då vi passerade.

PIN

Några modiga badade här …. inte jag. Ännu.

PINPIN

Magdalenafjorden var nog det vackraste stället vi besökte på hela resan. Det vilar en sort melankoli och sorg över platsen – här finns många gravar, för de valjägare som miste livet uppe i Svalbard. Unga europeér som sökte äventyr i norr och förmodligen inte hade en aning om vad som väntade.

Och så här avslutades dagen i Magdalenafjorden. Men en gin tonic på däck. Vi var ju på kryssning ändå!

PIN

Fortsättning följer…

 

 

Share to:FacebookTwitterPinterestEmailLink