Blick » Skapar bilder av ideér!

Masthead header
  • FOTOGRAF THERESE ANDERSSON – SKAPAR BILDER SOM BERÄTTAR DIN HISTORIA.

    Söker du en fotograf som kan beskriva din verksamhet, personlighet eller historia? Jag jobbar mest med porträtt- och reklamfotografi men gör alla sorters fotojobb. Kontakta mej när du behöver fotograf - jag erbjuder flexibla lösningar och täcker både större och mindre uppdrag.

PIN

Äntligen var vi ute på en vandringsled igen, Annika och jag! Vi valde led samma morgon vi drog iväg och det tog en stund innan vi hittade till Skogsstigen – inte så svårt att hitta om man skulle observerat skyltar lite bättre ha ha! Skogsstigen ligger på Stornäset i Kastelholm, ca 4,5 km från slottet. Skyltning finns från landsvägen (faktiskt!).

PIN

Trevlig ”portal” till Skogsstigen – symboliskt att påbörja ett äventyr! Stigen är nästan tre kilometer lång – vilket tar cirka tre-fyra timmar för en fotograf…

PIN

Höstens vackra färger har verkligen exploderat sista veckan och blandningen av den vackert oranga mot den gröna färgen var så fin.

PINPIN

PIN

Vi stötte på en liten groda, den kallas faktiskt för ”Vanlig groda”. Lite modellande fick den stå ut med innan vi drog iväg vidare.

PINPIN

PIN

PIN

Det här händer när man är mycket ute i skogen. Man börjar se figurer här och där som den här till exempel som hälsar oss välkomna med öppna armar!

PIN

PIN

Det var makromoment överallt! Svampar, ris, kottar, löv, lava, mossor….

PIN

PINPINPIN

Vi vandrade en kort bit längs vatten också och inte mindre än tre fiske-ekipage mötte vi. Här ett gäng som la nät, sen två båtar med kastspö.

PIN

PIN

Liten hackspett, hane. Fåglar hör man hela tiden men de är svåra att få på bild. Kan bero på att vi pratar en hel del när vi går…

PIN

Annika ringer svampakuten för att få hjälp med att avgöra om det är en stolt fjällskivling eller inte vi hittat. Vi hittade otroligt många svampar – de flesta signalerade genom utseéndet att de inte var ätliga dock…

PIN

PIN

PIN

Vi gjorde två avstickare från leden – en till strandstigen och en till småholmskojan. En sån söt liten koja mitt i skogen. På kojan hänger en skylt med texten: ”Här bodde syskonen August och Lovisa Nordberg från Brändö då de fiskade strömming. Fisket pågick från maj-midsommar på 20-talet långt in på 40-talet. Strömmingen saltades men en del såldes även till ortsborna som färsk eller rökt. Kastelholmensejdens byalag har rustat upp kojan, som ägs av landskapet.”

PIN

Leden är mycket bra utmärkt – hela vägen finns skyltar med kott-symbolen så det är minimal risk att villa bort sej.

PIN

Dominerande färgerna, grått, orange och grönt.

PIN

Mina byxor matchades av flugsvampen.

PIN

I slutet av leden fanns en gästbok påbörjad 2005 där vi skrev våra namn också.

PIN

Skogsstigen var en trevlig led – mycket fin och omväxlande skog (många trädarter utmärkta) och litet stråk längs vattnet om man väljer avstickaren dit. Mycket bra utmärkt. Den får fem kängor av fem som vandringsled. Däremot får den den bara tre kameror av fem. Vi hade önskat lite mer omväxling.

Men i det stora hela en trevlig led som rekommenderas!

 

Share to:FacebookTwitterPinterestEmailLink

…är något jag gör nu och då. Mest som en paus från mitt vanliga fotograferande som är rätt långt borta från detta. Här krävs tålamod, glädje och sinne för detaljer, ljuskunskap, efterarbete och ensamarbete. Jag har väl till viss del lite av allt men allt för lite tålamod. För mej får det gärna vara vackert och perfekt allra senast på tredje försöket! Men så funkar det ju inte, alltså blir jag tvungen att jobba för att få resultat. Eftersom tålamodet eller tiden eller kombinationen brister innan jag är i mål (kommer kanske aldrig dit med just det här projektet) blir det vad det blir.

Men. Jag är mest nöjd över att jag tar mej an något jag inte behärskar och GÖR DET. Jag är lite bättre än jag var stunden före. Och DET ger tillfredsställelse.

PIN

Share to:FacebookTwitterPinterestEmailLink

Vi drog till Rödhamn, kapten Kahnberg och jag. Fotoutrustning och fika med. Ett helt fantastiskt väder och lugn sjö mötte oss när vi lade iväg. Det tog oss tre timmar att vandra tre kilometer så det är ingen snabb vandring direkt – men vi hann labba med långa slutartider, spegelbilder och så tog vi oss ett dopp! En helt underbar dag – Rödhamn erbjuder lätt vandring i varierande miljö och där finns toaletter och också matservering sommartid. För fotografen finns hur mycket som helst att upptäcka!

PINPINPINPINPIN

PIN

PINPINPINPIN

PIN

PINPINPINPINPINPIN

Vi kommer igen.

Share to:FacebookTwitterPinterestEmailLink

En av sista kvällarna i Longyearbyen. Promenad från flygfältet och in till stan. Utanför ”safe zone” för isbjörnar men ja, det gick ju bra (trafikerad väg). Klockan är närmare midnatt då de här bilderna togs – solen går aldrig ner den här tiden på året men ligger väldigt långt och kastar långa skuggor över landskapet.

PIN

PIN

Vad menar norrmännen! Tomten kommer från Finland och därmed basta.

PINPIN

PIN

Innan vi hoppade på m/s Nordstjernen tog vi en tur med ribbåt i Adventfjorden – vi tog oss också till Tempelfjorden men det blåste för mycket så vi var tvungna att vända. Vi hann ändå plåta lite fåglar och landskap.

Här har jag fyra lager kläder PLUS värmedräkt på mej. Herregud! Skulle jag ha trillat någonstans skulle jag enbart kunna sprattla lite och inte komma upp. Men. Jag trillade inte.

PIN

PIN

PINPIN

Inne i Adventfjorden såg vi en flock med Belugaval – en alldeles vit val. Den vuxna hanen kan bli upp till sex meter lång. En nyfödd unge väger i genomsnitt 66 kilo! Det var nog mer spännande att se valen dyka och komma upp för att hämta luft med jämna mellanrum än vad fotografierna visar.

PINPIN

Norsk hytte. Idag är det förbjudet att bygga på Svalbard (förutom bosättningarna) så dessa stugor kan kosta flera hundra tusen euro!

PIN

Sen efter några dagar i Longyearbyen började äventyret ombord på m/s Nordstjernen som är en del av Hurtigruten! Spännande att stiga ombord med gud-vet-hur-många nationaliteter. Liten men mysig hytt där jag drog nitlott och hamnade i överslafen vilket gick överraskande bra 🙂 !

Första anhalten var ryska Barentsburg, en rysk bosättning med cirka 500 människor och med kolgruvdrift ännu idag. Det går sådär däremot rent affärsmässigt, 30% av det man bryter så använder man upp själv på stället.

Det första man möter i Barentsburg är en katt som heter Geisha som är registrerad som polarräv…Snurrigt? Katter är förbjudna på Svalbard och sysselmannen (högsta hönset på Svalbard) beslöt sej ändå för att acceptera Geisha som är en stor personlighet och då löste man det på det sättet att han finns registrerad som polarräv. Jag vet att kattor har integritet men det här var integriteten personifierad. Alltså – bilden: Rysk polarräv i Norge, hen heter Geisha!

PIN

Längs huvudgatan i Barentsburg. Den enda gatan för den delen.

PINPIN

De ryska guiderna berättade om livet i Barentsburg, om att bryta kol, arbetsmiljön, skiftesarbetet och också om de hemska olyckor som skett. ”Pay respect to those 60 men who are down below us mining coal right now”.

PIN

De boende som inte jobbar i gruvan sysslar med ett och annat men bland annat har man en rysk show man bjuder turisterna på. Mitt i allt fick man höra Kalinka, Kalinka, Kalinka…

PIN

Men fatta jublet i publiken då de mitt i allt rev av Bon Jovis ”livin on prayer” på ryska! Vilken succé!

PIN

Hela ensemblen. Det märktes att de hade roligt under uppträdandet och uttrycket ”Man har så roligt man gör sej” kunde inte ha passat bättre på dessa artister i Barentsburg! De ryska människor jag träffade på och pratade med hade en skön ironi till sitt land och nationalitet. Vet inte om det är talande för det ryska folket överlag men alla jag mötte i Svalbard var hur sköna typer som helst.

PIN

PIN

Efter två timmar i Barentsburg var det dags att gå ombord på vårt fartyg igen, ut ur isfjorden och vidare norrut längs Prins Karls Forlund. Vi åkte hela natten och sov gott trots att det gungade och lät som om vår hytt var just ovanför maskinrummet.

Dag två började i Magdalenafjorden – här har man jagat grönlandsval i många hundra år med början på 1600-talet. Guiderna gick som vanligt först i land med gevär och kollade att inga isbjörnar var i sikte.

 

PIN

PIN

Sedan följde vi efter i ribbåtar och delades upp i grupper med varsin guide. Här berättar Kristin att här kokades valspäck förr. Valspäcket var också det enda man tog till vara från valarna.

PIN

En lite tärnunge – mamman dök rätt aggressivt mot oss då vi passerade.

PIN

Några modiga badade här …. inte jag. Ännu.

PINPIN

Magdalenafjorden var nog det vackraste stället vi besökte på hela resan. Det vilar en sort melankoli och sorg över platsen – här finns många gravar, för de valjägare som miste livet uppe i Svalbard. Unga europeér som sökte äventyr i norr och förmodligen inte hade en aning om vad som väntade.

Och så här avslutades dagen i Magdalenafjorden. Men en gin tonic på däck. Vi var ju på kryssning ändå!

PIN

Fortsättning följer…

 

 

Share to:FacebookTwitterPinterestEmailLink