Masthead header
  • FOTOGRAF THERESE ANDERSSON – SKAPAR BILDER SOM BERÄTTAR DIN HISTORIA.

    Söker du en fotograf som kan beskriva din verksamhet, personlighet eller historia? Jag jobbar mest med porträtt- och reklamfotografi men gör alla sorters fotojobb. Kontakta mej när du behöver fotograf - jag erbjuder flexibla lösningar och täcker både större och mindre uppdrag.

Vi drog till Rödhamn, kapten Kahnberg och jag. Fotoutrustning och fika med. Ett helt fantastiskt väder och lugn sjö mötte oss när vi lade iväg. Det tog oss tre timmar att vandra tre kilometer så det är ingen snabb vandring direkt – men vi hann labba med långa slutartider, spegelbilder och så tog vi oss ett dopp! En helt underbar dag – Rödhamn erbjuder lätt vandring i varierande miljö och där finns toaletter och också matservering sommartid. För fotografen finns hur mycket som helst att upptäcka!

PINPINPINPINPIN

PIN

PINPINPINPIN

PIN

PINPINPINPINPINPIN

Vi kommer igen.

Share to:FacebookTwitterPinterestEmailLink

En av sista kvällarna i Longyearbyen. Promenad från flygfältet och in till stan. Utanför ”safe zone” för isbjörnar men ja, det gick ju bra (trafikerad väg). Klockan är närmare midnatt då de här bilderna togs – solen går aldrig ner den här tiden på året men ligger väldigt långt och kastar långa skuggor över landskapet.

PIN

PIN

Vad menar norrmännen! Tomten kommer från Finland och därmed basta.

PINPIN

PIN

Innan vi hoppade på m/s Nordstjernen tog vi en tur med ribbåt i Adventfjorden – vi tog oss också till Tempelfjorden men det blåste för mycket så vi var tvungna att vända. Vi hann ändå plåta lite fåglar och landskap.

Här har jag fyra lager kläder PLUS värmedräkt på mej. Herregud! Skulle jag ha trillat någonstans skulle jag enbart kunna sprattla lite och inte komma upp. Men. Jag trillade inte.

PIN

PIN

PINPIN

Inne i Adventfjorden såg vi en flock med Belugaval – en alldeles vit val. Den vuxna hanen kan bli upp till sex meter lång. En nyfödd unge väger i genomsnitt 66 kilo! Det var nog mer spännande att se valen dyka och komma upp för att hämta luft med jämna mellanrum än vad fotografierna visar.

PINPIN

Norsk hytte. Idag är det förbjudet att bygga på Svalbard (förutom bosättningarna) så dessa stugor kan kosta flera hundra tusen euro!

PIN

Sen efter några dagar i Longyearbyen började äventyret ombord på m/s Nordstjernen som är en del av Hurtigruten! Spännande att stiga ombord med gud-vet-hur-många nationaliteter. Liten men mysig hytt där jag drog nitlott och hamnade i överslafen vilket gick överraskande bra 🙂 !

Första anhalten var ryska Barentsburg, en rysk bosättning med cirka 500 människor och med kolgruvdrift ännu idag. Det går sådär däremot rent affärsmässigt, 30% av det man bryter så använder man upp själv på stället.

Det första man möter i Barentsburg är en katt som heter Geisha som är registrerad som polarräv…Snurrigt? Katter är förbjudna på Svalbard och sysselmannen (högsta hönset på Svalbard) beslöt sej ändå för att acceptera Geisha som är en stor personlighet och då löste man det på det sättet att han finns registrerad som polarräv. Jag vet att kattor har integritet men det här var integriteten personifierad. Alltså – bilden: Rysk polarräv i Norge, hen heter Geisha!

PIN

Längs huvudgatan i Barentsburg. Den enda gatan för den delen.

PINPIN

De ryska guiderna berättade om livet i Barentsburg, om att bryta kol, arbetsmiljön, skiftesarbetet och också om de hemska olyckor som skett. ”Pay respect to those 60 men who are down below us mining coal right now”.

PIN

De boende som inte jobbar i gruvan sysslar med ett och annat men bland annat har man en rysk show man bjuder turisterna på. Mitt i allt fick man höra Kalinka, Kalinka, Kalinka…

PIN

Men fatta jublet i publiken då de mitt i allt rev av Bon Jovis ”livin on prayer” på ryska! Vilken succé!

PIN

Hela ensemblen. Det märktes att de hade roligt under uppträdandet och uttrycket ”Man har så roligt man gör sej” kunde inte ha passat bättre på dessa artister i Barentsburg! De ryska människor jag träffade på och pratade med hade en skön ironi till sitt land och nationalitet. Vet inte om det är talande för det ryska folket överlag men alla jag mötte i Svalbard var hur sköna typer som helst.

PIN

PIN

Efter två timmar i Barentsburg var det dags att gå ombord på vårt fartyg igen, ut ur isfjorden och vidare norrut längs Prins Karls Forlund. Vi åkte hela natten och sov gott trots att det gungade och lät som om vår hytt var just ovanför maskinrummet.

Dag två började i Magdalenafjorden – här har man jagat grönlandsval i många hundra år med början på 1600-talet. Guiderna gick som vanligt först i land med gevär och kollade att inga isbjörnar var i sikte.

 

PIN

PIN

Sedan följde vi efter i ribbåtar och delades upp i grupper med varsin guide. Här berättar Kristin att här kokades valspäck förr. Valspäcket var också det enda man tog till vara från valarna.

PIN

En lite tärnunge – mamman dök rätt aggressivt mot oss då vi passerade.

PIN

Några modiga badade här …. inte jag. Ännu.

PINPIN

Magdalenafjorden var nog det vackraste stället vi besökte på hela resan. Det vilar en sort melankoli och sorg över platsen – här finns många gravar, för de valjägare som miste livet uppe i Svalbard. Unga europeér som sökte äventyr i norr och förmodligen inte hade en aning om vad som väntade.

Och så här avslutades dagen i Magdalenafjorden. Men en gin tonic på däck. Vi var ju på kryssning ändå!

PIN

Fortsättning följer…

 

 

Share to:FacebookTwitterPinterestEmailLink

Du kan följa min blogg med Bloglovin! 🙂

Äntligen fick jag fara till Svalbard! Som jag räknat dagarna. Förhoppningarna infriade sej många gånger om. Sällan har jag sett ett så mäktigt, vackert och farligt landskap. Man är liten som människa där. Tystnaden (vi hade även radioskugga fyra dagar), storheten, vidderna, landskapet, djurlivet….mäktigt. Jag är otroligt tacksam att jag fått besöka det här stället. Dessutom med en bunt supertrevliga människor – naturfotografer, thats my people.Longyearbyen. Huvudstaden i Svalbard, dit kom vi först och bodde på Coal Miners hotel. Där bor idag strax över 2000 människor och den högsta befattningen har Sysslomannen. Det är konstigt, det är ingen vacker stad och ändå trivs man att gå omkring i flera timmar och vara fascinerad över infrastrukturen, husen som pga permafrosten byggs på plintar, alla staket och stängsel som ska hålla isbjörnen på avstånd (ja, den är på besök i stan med jämna mellanrum) och snöskotrar som står ställda här och där.

PIN

PIN
En staty på huvudgatan som påminner om Svalbards starka historia inom gruvindustrin.

PINPIN

PIN

Det är inte tillåtet att gå utanför Longyearbyen utan gevär eller guide. Det är  många människor som blivit isbjörnsmat genom åren. Senast 2012, en brittisk 17-årig pojke i Tempelfjorden. Skylten ska alltså tas på fullt allvar.

PIN

Fotoutflykt till flygfältet. Nedanför flygfältet var det tätt med fåglar så vi drog dit. Här vitkindade gäss som nuförtiden också hittas hos oss.

PINPIN

Det går att tälta på Svalbard! Nedanför flygfältet. Såg inte superinbjudande ut. Hittar ni naturfotografen i bilden förresten?

PIN

PIN

Tretåig mås. Det är en fågel som inte finns på Åland utan trivs bäst i Nordatlanten.

PIN

Vi hade bokat en lång tur med m/s Langoysund som tog oss till Adventfjorden, Billefjorden och den ryska mytomspunna spökstaden Pyramiden. Längs vägen såg vi glaciärer och mycket fåglar.

Guiden var duktig! Alla människor som väljer att bo på Svalbard VILL verkligen bo och jobba där (är du arbetslös är det ingen idé att vara där då det inte finns något socialt system som back-up –  är du arbetslös, sjuk, höggravid eller gammal bor du inte på Svalbard helt enkelt, här föds ingen och här dör (helst) ingen) och det måste vara en enorm kraft i ett samhälle. Alla vi träffade (mestadels guider och hotellpersonal) verkade dessutom väldigt pålästa och engagerade i Svalbard och det arktiska djur och naturlivet.

PIN

Äntligen fick jag plåta Lunnefågel! Det är en lustig liten fågel, ser ut som en arktisk papegoja.

PIN

Glaciärerna man ser längs båtvägen på Svalbard är mäktiga. När de kalvar är det som ett dovt, stort ljud som känns overkligt – det är en sådan kraft bakom.

PIN

Fina mönster i glaciären.

PIN

PIN

Till vår stora lycka fick vi se isbjörn! En hona med sina två ungar. Hon borde egentligen ha vandrat norrut då det inte finns så mycket is kvar här på södra Svalbard. På grund av att isbjörnen är så beroende av havsis kategoriseras den som ett marint däggdjur!

Man räknar med att det finns cirka 3000 isbjörnar på Svalbard och all jakt på dem är förbjuden idag.

PIN

Så kom vi till Pyramiden. Ryska Andrej tog mot oss i hamnen och gav oss en guidad rundtur i stan.

Pyramiden var en rysk/sovjetisk gruvby på Svalbard, Norge, beläget vid Billefjorden några mil nordost om Longyearbyen. Pyramiden hade som mest 1 200 invånare men övergavs mot slutet av 1990-talet och var i början av 2000-talet en så kallad ”spökstad”. Orten grundades av Sverige 1910 och var svensk fram till 1927 då den såldes till Sovjetunionen. I Pyramiden finns särskilda mikroklimatiska förutsättningar (längs med vissa sydsluttningar) som under vissa år medgivit begränsat jordbruk (genom kolchosjordbruket ‘Arktselchoz’). Namnet kommer av att berget som orten är byggd vid liknar en pyramid.

Orten är så gott som obebodd, men det bor ett fåtal personer i närheten som vaktar och underhåller byggnaderna som är ett populärt turistmål.

Pyramiden skulle vara (precis som Pripjat) en ”mönsterstad”, man ville visa hur fint och bra Sovjet var, en sk propagandastad.

PIN

Andrej – med en rätt skön ironi över sitt eget hemland berättade han om Pyramidens historia. Han var en av de som bor där och trivs påstod han. ”No internet, no politics – the best Place in the World”.

PIN

Det var en spöklik känsla att vandra där. Djuren har tagit över staden och det mest står förfallet.

PIN

Sjukhuset.

PIN

Lenin övervakar.

PINPIN

Inne i den gamla sport och kulturhallen var det renovering på gång men många rum var i originalskick och väldigt stökiga ännu.

PIN

PINPIN

PIN

PIN

PIN

Det var första gången jag var till ryskt territorium! Enligt Andy, vår fotolärare, så slutar alla ryska guidade rundturer på en bar. Mycket riktigt, efter att vi småjoggat efter Andre i 45 minuter genom gatorna i Pyramiden blev vi visade till en byggnad där den här fina hunden stod vid trappan till lokala baren.

PIN

Inne tog vi en lokal öl (bryggs i Barentsburg) men hm, jag har druckit godare öl. Borde provat vodkan istället, de hade en egen variant som hette ”See you tomorrow” eller något liknande.

PIN

Sen var det dags att fara tillbaka till Longyearbyen.

PIN

PIN

En alldeles fantastisk tur som bjöd på mycket! Är du på väg till Svalbard rekommenderar jag den verkligen, du hittar mer information här.

Share to:FacebookTwitterPinterestEmailLink

Plåtade L’amori häromkvällen. Lång story bakom det här – i alla fall i tid. För tre år sedan var jag på en fotofestival i Tallinn, Estland och en av föreläsarna var Morten Rygaard, och jag blev så inspirerad av hans bilder men också glädjen och entusiasmen bakom jobbet. Allt är möjligt och kul ska det vara! Hemma igen drömde jag vidare om att göra en egen plåtning med rockare, rök och en riktigt cool plats. En efter en föll bitarna på plats. Killarna i L’amori dök upp i studion. Jesper på Rafaels visade mej runt på krossen. Jag beställde ett gäng rökutvecklare. Sen att universum medverkar och lägger moln så där som man vill ha det (linjeformat upp och rätt dramatiskt) plus att alla andra tusen omständigheter ska klaffa – ja då gäller det bara att hänga på och plåta utav helskotta!

PIN

Det blev ännu bättre än jag trodde, älskar den här bilden på hela L’amori. Skönaste gänget att jobba med, alla med och lika ivriga som jag 🙂

Efter gruppbilder gick vi över till kreativt porträtt – svart backdrop och många påsar mjöl… Tur igen att ingen led av mjölallergi. Grymt kul!!!

PIN

PIN

PIN

PIN

PIN

Share to:FacebookTwitterPinterestEmailLink